Ni har varit oroliga för mig, totalt onödigt även om jag känner mig smickrad. Jag klarar mig nästan jämt, speciellt när jag bara varit ute hos mormor och morfar i deras stora gula torp och sett på teve och viftat på tårna och druckit chokladmjölk och haft sådär lagom tråkigt i en vecka. Men nu, nu, nu är jag tillbaka och peppad på att ha roligt igen.
Jag älskar er förresten.
Edit: Fast inte när ni inte kommenterar. fy skäms.
Edit: Fast inte när ni inte kommenterar. fy skäms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här får du gärna höra av dig! Kommentarer gör mig lika glad i magen som en stor kopp te. Kyss.