Lite fulare lite klumpigare lite osäkrare

vi trillade på vägen någonstans mellan bardomen och det nya vuxna starka. Vi fastande mellan kullerstenarna och fortsatte vara ett mellanting, någonting som skulle bete sig som en vuxen men behandlades som ett barn. Utan att direkt tänka på det insåg vi långsamt att vi inte var våra gamla jag längre utan något annat, lite fulare, lite klumpigare, lite osäkrare och vi fick för oss att allting var vårt fel fast egentligen var det ju inte vi som fastnat utan resten av världen som fortsatt utan oss.

5 kommentarer:

  1. du förstår nog inte hur mycket jag avgudar dig, puss

    SvaraRadera
    Svar
    1. oj. avgudar? det är jag inte värd alls, men jag är glad ändå. puss.

      Radera
  2. Svar
    1. åh bra eller åh dåligt?

      Radera
  3. hallojs! jag tipsade om din blogg på min o kom på att man ju måste fråga innan man tar någons bild, så kan jag låna bilden i detta inlägget? :)
    (visserligen har jag redan tagit den... men man kan ju alltid fixa sådant.)

    SvaraRadera

Här får du gärna höra av dig! Kommentarer gör mig lika glad i magen som en stor kopp te. Kyss.